Olika typer av dieter för viktminskning

Det finns ett otal dieter och metoder för att gå ner i vikt. Alla dessa dieter, fungerar de eller är det bara båg? Jag skulle vilja hävda att alla dieter fungerar, åtminstone för stunden, så länge ekvationen går ihop och om man följer dem. Det är nämligen här en stor del av problemet ligger. Det svåra med dieter är att följa dem. Antingen går de ut på att du ska följa stränga och omständliga kostprogram som du efter en tid inte orkar rätta dig efter längre eller också ska du svälta dig så hårt att du till slut helt tappar greppet och börjar hetsäta.

Om du drar ner för mycket på energiintaget, kommer kroppen nämligen att lägga ner all sin kraft på, att få dig att äta mer och ganska snart faller du för frestelsen.

Tidigare var det modernt med dieter som gick ut på att du bara fick äta en viss typ av livsmedel, till exempel banandieten där du bara skulle äta bananer: Det finns även dieter som går ut på att man bara får äta vitt bröd med smör och ost och dricka mellanmjölk. Båda dessa fungerar, efter ett par dagar kan du inte ens titta åt en banan eller en ostmacka så du drar automatiskt ner på energiintaget. Det skulle säkert även gå att konstruera en diet som går ut på att man bara får äta mörk choklad. Att det skulle vara direkt ohälsosamt är en annan sak. Dieter och hälsa går tyvärr sällan hand i hand.

Idag är trenden istället att du ska dra ner på ett visst näringsämne. På 80- och 9o-talen var det fettet man skulle undvika till varje pris och nu är det kolhydraterna man ska akta sig för. Att dra ner på fettet fungerar relativt bra för de flesta. Då begränsas energiintaget ganska kraftigt vilket alltså ger en viktminskning. Men samtidigt kommer ett begränsat fettintag att medföra att kroppen spar på fettet i valkarna, vilket är lite trist eftersom det ju är fettet vi vill bli av med.

Dessutom måste man ju ersätta fettet med något annat i maten, vanligtvis kolhydrater som i stora mängder leder till ökad aptit, en kraftigare fettinlagring och hämmad fettförbränning. Att dra ner på fettet är alltså inte en speciellt effektiv metod men den fungerar precis som allt annat om man bara ser till att ligga på minus i energiekvationen.

Det senaste är att man istället plockar bort kolhydraterna och äter fritt av fett och protein. Detta är grunden i dieter som Atkins, Montignac, South Beach och GI-metoden. Denna teknik har blivit väldigt populär och diskuterats, studerats och kritiserats mycket på sista tiden. Grundtanken är att man drar ner på kolhydraterna för att slippa fettinlagringen, den hämmade fettförbränningen och aptitstimuleringen.

Samtidigt ökar man intaget av fett och protein eftersom dessa mättar bra och ökar förbränningen. Det låter mycket logiskt och fungerar även bra. Problemet ligger i tolkningen av de olika dieterna. Att dra ner på kolhydraterna och se över vilken typ av kolhydrater man väljer har visat sig vara effektivt ur både viktminsknings- och hälsosynpunkt.

Men att ta bort alla kolhydrater och begränsa intaget av frukt och grönsaker som bidrar med livsviktiga vitaminer, mineraler, antioxidanter och fibrer innebär en direkt hälsofara. Likaså att öka fettintaget om man inte tar hänsyn till vilken typ av fett det är man stoppar i sig. Dessutom behövs det kolhydrater för att kroppen effektivt ska kunna förbränna fett. Du kanske känner igen uttryck som att fettet brinner i kolhydraternas låga.

Att man rasar i vikt den första tiden med dessa dieter beror helt enkelt på att man tappar vatten. Kolhydrater binder nämligen till sig vatten i kroppen och om man tar bort kolhydraterna och lagren i kroppen töms, tappar vi stora mängder vatten. Viktminskning på uppåt 6 kg på en till två veckor är inte ovanligt. Men detta är alltså bara en siffra på vågen. Du har inte tappat 6 kg fett.

Börjar du äta kolhydrater igen kommer vattnet och kilona tillbaka. Fett, som är det du egentligen vill bli av med, tappar du max o,5 till 1 kg av per vecka. Ett annat problem med dessa dieter är att de inte begränsar intaget. För en del av oss är det inga problem att sätta i sig stora mängder av den feta såsen, osten och nötterna. Men är energiintaget större än vad du gör av med kommer du snarare att gå upp i vikt än ner.

En viktig poäng med dieter, oavsett hur de är utformade, är att när du går på en diet så kommer du att tänka på vad du stoppar i dig och därmed ofta äta mindre. Att gå på diet i sig har alltså en effekt.

Vidare finns det olika typer av dieter som är utformade utifrån att man ska ligga på ett extremt lågt energiintag. Här har man fattat grundtanken att man måste dra ner på energin för att gå ner i vikt men tyvärr har man missat kroppens förmåga att anpassa sig. Det kan handla om fasta, om lågkaloridieter eller olika typer av pulver.

Om man inte äter alls eller äter väldigt lite ställer kroppen ganska snabbt om sig till ett svälttillstånd och går ner på sparlåga. Ämnesomsättningen sjunker, pulsen sjunker liksom temperaturen i kroppen. Vi blir även mer inaktiva för att spara på energin. Det kan man tydligt se på rörelsemönstret hos personer som svälter. Det är de mest energikrävande organen i kroppen som påverkas mest.

Muskulatur och andra vävnader sänker sin aktivitet och istället för att förbruka energi bryts de ner för att utvinna hjärnans favoritbränsle glukos. Denna anpassning är tydlig hos individer som lever i ständig svält. Kroppen blir mer ekonomisk. Översatt till vårt sätt att tänka innebär detta att vi inte förbränner lika mycket på en löprunda eller promenad.

Att fasta eller svälta sig är alltså inte någon vidare smart ide. Man skulle kunna säga att man blir dumsnål. Det du vinner på att äta mindre »äts upp« av att du inte orkar var lika aktiv och inte heller förbränner lika mycket vid aktivitet Många som går på stränga dieter sitter eller sover mest hela dagarna. En bättre lösning är istället att äta mer och orka vara aktiv och göra av med mer energi. Dessutom, om vi även ska ha hälsan för ögonen, är ökad aktivitet i sig en stor bidragande faktor till bättre hälsa.

Många som går på stränga dieter upplever hur de efter en kur ofta snabbt går upp i vikt igen och kanske till och med mer än de vägde innan de startade. Detta beror helt enkelt på att musklerna brutits ner, den fettfria massan, motorn, har alltså minskat och den basala ämnesomsättningen har sjunkit.

När man börjar äta igen har kroppen alltså inte lika stort behov av energi och man behöver inte längre lika mycket mat. Men detta förstår inte hjärnan. Aptiten är lika stor som förut, om inte större. Även det är en anpassning till att svältperioden är över och återuppbyggnaden av förråden inför nästa svältperiod har påbörjats. De som gått på sådana dieter, liksom före detta anorektiker, har ofta procentuellt mer fett på kroppen än andra. Det vill säga de kan vara smala men ändå feta.

När det handlar om olika typer av pulverdieter och bars har vi problemet med kvalitén på näringsämnena. det är skillnad på kvalitén på de olika näringsämnena. Detta är inte bara avgörande för hälsan utan även för möjligheten att bränna fett. Fruktos som ofta används i dietpulver av olika slag eftersom det har ett lågt GI har dessvärre en rad mindre trevliga effekter i kroppen. Trots lågt GI har det till exempel visat sig kunna minska insulinkänsligheten, vilket är ett steg mot typ 2 diabetes. Det innebär inte bara att kroppen inte kan ta hand om blodsockret ordentligt utan även att fettförbränningen kommer att bli lidande. Dessutom är fruktos fettbildande, vilket gör det lite komiskt att använda som ingrediens i ett viktminskningspreparat .

Sist men inte minst har vi en diet som blev populär för ett antal år sedan men som aldrig riktigt slog igenom, nämligen stenålderskost. Dieten går ut på att man ska äta den typ av mat som vi gjorde under stenåldern, en kost fri från mjölk och spannmål. Den baseras på nötter, frön, magert kött, fisk, skaldjur, grönsaker, rotfrukter, frukt och bär. Detta är en kosthållning som är förknippad med mycket goda resultat, såväl på vågen som vad gäller blodsocker- och blodfettsnivåerna.
Fokusera på hälsan och inte bara på vikten